19.6.2001

I en tidigare rättegång hade bankens fordringstalan mot den som ställt säkerhet förkastats såsom för tidigt väckt, eftersom skulderna inte hade förfallit i förhållande till huvudgäldenärerna som beviljats skuldsanering. Detta hade ansetts innebära att de inte heller hade kunnat förfalla i förhållande till pantsättaren.

Banken väckte en nyt talan beträffande samma fordran mot den som ställt säkerhet. Talan kunde inte prövas i fråga om den invändning som i den tidigare rättegången gjorts angående frågan om fordran förfallit. Trots det att fordringarna fortfarande inte hade kunnat göras gällande mot huvudgäldenärerna kunde domstolen utan hinder av den tidigare domen och dess motivering pröva om fordringarna på grund av den nya stämningen hade förfallit i förhållande till den som ställt säkerhet.

Hela rättsfallet är i FKKO-registret.